Danskonstnären Riina Kalmi hälsar från Belgien

I april fick jag ett mejl från Regionala danscentret i Österbotten med en förfrågan om jag ville åka till Belgien för ett representationsuppdrag. Efter en liten funderare tackade jag ja, och i maj var jag redan på väg!

Syftet med resan var att delta i IDEA-projektet, ett internationellt Erasmus+-initiativ som fokuserar på inkludering, delaktighet och jämlik medverkan. Projektets mål är att utforska kulturaktörer i Belgien, Frankrike och Finland utifrån ett inkluderande perspektiv och undersöka temat (direkt citat från projektbeskrivningen) “third type spaces for inclusive cultural practice and economic activities, with a special interest, but not exclusively, for artists with disabilities”, samt ge möjlighet till yrkesutveckling och erfarenhetsutbyte mellan kultursektorns aktörer.

Vårt första gemensamma möte ägde rum i Genappe. Under veckan fick vi göra flera intressanta besök till så kallade “third type spaces”. En av de stora lärdomarna från dessa besök var vikten av samarbete. Varje projekt inkluderade många aktörer som förenades av gemensamma värderingar, mål och en gemensam plats. Dela med sig, öppenhet och gemensamt skapande syntes både i tänkesätt och i praktiken, exempelvis i lättillgängliga konstverkstäder, gratiskonserter och tematiska diskussionskvällar.

Termen “third type space” var för mig tidigare okänd. Det refererar till platser där människor tillbringar tid mellan hem och arbete. Jag måste fortfarande fördjupa min förståelse av denna term. Men min upplevelse var att varje projekt grundade sig på en vilja att göra något gott för allas bästa, vilket var mycket inspirerande att se!

Den mest minnesvärda dagen för mig var besöket på ett boende för personer med utvecklingsstörningar och mötet med ett inkluderande projekt vid namn L’Essentiel. Bakom projektet står en ideell organisation vars mål är att stödja vuxna med funktionsnedsättningar – oavsett funktionsnedsättningens typ eller nivå – i deras dagliga liv och personliga utveckling. L’Essentiel erbjuder hem till cirka 30 boende.

Antalet boende på L’Essentiel ökar förstås när man räknar med de getter, kaniner, hönor och hästar som också bor där och som var mycket entusiastiska över att träffa nya besökare. Hästterapi är en del av den verksamhet som L’Essentiel erbjuder sina boende. Utöver själva terapin medför närvaron av hästar och andra djur också ansvar. Arbetet inkluderar omsorg, matning och underhåll av stallet och omgivningen. Som djurälskare måste jag säga att jag önskar att djur oftare vore en del av allas vardag!

Förutom djuren inkluderar dagliga aktiviteter konstverkstäder, det vill säga målning, keramik, teater, dans och motion, samt studier. Dessutom erbjuder L’Essentiel sina boende möjlighet att arbeta. Jämlika arbetsrättigheter är fortfarande tyvärr ovanliga. L’Essentiel vill ändra denna orättvisa, så att alla som vill ska kunna arbeta, få en inkomst och därigenom vara en del av samhället.

Dagen avslutades med ett besök på Folon-museet. Jean-Michel Folon var en belgisk konstnär, illustratör, målare och skulptör. Den av Folon själv skapade museivandringen slingrar sig genom en original, poetisk och interaktiv miljö, bestående av installationer och ljus-, musik- och optiska effekter. Vår guide var Jason, en av L’Essentiels boende. Folon ville med sin konst skapa ett universellt språk som kunde tala till alla. Hans verk fokuserade på mänskliga rättigheter, humanitet och jämlik rätt till liv.

Efter besöket reflekterade jag över hur vi ofta pratar mycket om mänskliga rättigheter och jämlikhet, men hur mycket gör vi egentligen som mänsklighet för att främja dessa frågor? Vi lever i en värld full av exkluderande strukturer och tankemönster. Ofta är de dolda i praktiker som blivit normen och som vi varken ifrågasätter eller lägger märke till. Inkludering kan därför ses som att avlägsna dessa strukturer och tankemönster, och att vi redan nu är en del av helheten, om vi som gemenskap väljer att se och agera så.

Konst och dans har potential att skapa utrymme för möten. Möten där varje individ är värdefull på sitt eget sätt. Förhoppningsvis har alla i framtiden – om de så önskar – möjlighet och frihet att uttrycka sig med sina kroppar på lika villkor!